Ni vet regeln i filmer att om de berättar planen så kommer det aldrig bli så de de planerat? Jag pratade med 4-åringen igår om att vi skulle gå på bio idag, när jag är ledig. Så, nu sitter jag på närakuten med 13-åringen som kanske har brutit handleden (igen) och även 9-åringen är hemma från skolan pga bukmigrän. Joråsåatt, jag tar hela ansvaret för att ha berättat en plan.
Några i sonens parallellklassen i sjuan lägger ut Tiktok-video med påhittade rykten på skolan om olika elever. Så fort några i sonens klass får reda på det skickar de ut det i gruppchatten klassen har och går gemensamt till mentorerna. Videon försvinner omgående. Den lades ut anonymt, men eleverna räknade ut ganska omgående vilka det var. Skönt att de kollektivt inte tar någon skit utan stöttar varandra.
Det är så intressant. Min fru slutade som förskollärare i somras, efter att ha jobbat som det i 14 år. Hon sökte sig inte till ett annat yrke, utan bort från den överhängande risken för att bli utbränd. Hon pratar fortfarande om förskoleyrket dagligen, hur många inom vård, skola och omsorg delar hennes upplevelse? Ingen pratar om bristande karriärmöjligheter, alla pratar om stressiga arbetsförhållanden som orsak till att man inte jobbar kvar.
Mest prat om orientering och livet som förälder. Färgblindsförkämpe, då en av sönerna är färgblind.