Cristina Jardim Ribeiro @cristina_jardim_ribeiro@mastodon.se

I vanliga fall när vi bjuder in stora stjärnor till Bergmanveckan så dröjer det flera veckor innan vi hör något och efter det ytterligare veckor innan vi vet om det går att få till. När vi bjöd in Aubrey Plaza fick vi ett rungande ja med vändande post – så kul!

https://www.bergmancenter.se/2023/03/09/aubrey-plaza-till-bergmanveckan-aubrey-plaza-to-bergman-week/

Om ni bara ska läsa en text idag så tycker jag att ni ska läsa Peter Englunds och Paul Hansens reportage från fronten i Ukraina. Det här är anledningen till att jag prenumererar på en dagstidning – den här sortens resurskrävande och helt oumbärlig journalistik.

https://www.dn.se/kultur/de-ar-sa-manga-att-vi-borjar-trottna-pa-att-doda-dem/

”Jag är lika lång som Obama!” Sagt av 15-åringen apropå ingenting alls.

Oscarsnomineringar för bästa film, bästa regi, bästa originalmanus till Ruben Östlund för Triangle of Sadness – helt otroligt! Och i somras hängde han med oss på Fårö.

Jag kan också meddela att Holy Spider var precis så bra och hemsk som alla säger.

Kom hem från ett pass i bion och svängde ihop dundergoda, men håll-käften-starka nudlar. Två hela, ultrastarka, torkade chilis – varför gjorde jag så?

Sa jag att jag såg kometen igår? På väg hem från jobbet såg jag något på himlen som liknade en stjärna, men med något som liksom stack upp från den. Jag trodde först att det var en helikopter ( inte helt ovanligt med räddningshelikoptrar på Fårö), men den betedde sig konstigt, drog liksom stilla i luften. Började känna mig som Ray Liotta i Goodfellas. Men så mindes jag kometen och väl hemma tog jag fram min fältkikare och visst var det den. Nörd som jag är blev jag lite till mig faktiskt.

God morgon! Det är ljust och jag skymtar blå himmel mellan några enstaka moln. Det blir bra det här.

Jag tröttnar aldrig på utsikten från mitt kontor!

Hej vinterkräket! Du får gärna göra besöket så kort som möjligt.

Bisarrt att sitta och hjälpa sonen med gymnasievalet. Hur blev han så stor?

Vissa stunder vill jag bara spara till en annan , sämre dag. Jag sitter och jobbar lite, smuttar på ett litet glas vin från det som blev över från middagen igår och båda barnen spelar schack utan tjafs.

Det finns för- och nackdelar med att dela gård med sina föräldrar (vi bor på samma gård, men i olika hus). En stor fördel är att mina barn har en väldigt nära relation till sina morföräldrar. En annan är att vi, i all enkelhet, kan bjuda över varandra på middag. Ikväll har mina föräldrar varit här och ätit middag och min mamma och jag satt kvar med ett glas vin efteråt. Vi pratade politik, litteratur och annat ominerat (alltså inte familj och relationer). Trevligt – varken mer eller mindre.

Jag sover generellt rätt dåligt och framförallt för lite, men idag FÖRSOV jag mig. Vaknade kl. 8, helt förvirrad och sömndrucken. Både skönt och lite jobbigt.

Helt färdig. Åkte hemifrån kl. 7 i morse och kom hem 12 timmar senare. Som en urvriden disktrasa ligger jag utslängd i soffan efter att ha klämt i mig en grilled cheese sandwich och ett antal cornichoner.

Årets folkbildare är: Sabaton!
Det här gör mig orimligt glad. Inte för att jag lyssnar på dem.

https://www.vof.se/blogg/arets-folkbildare-och-arets-forvillare-2022/

Vi ses väl på Fårö i sommar?

Min surdeg har blivit galen!

Första dagen på väldigt länge som jag är ensam i huset. Barnen är hos sin pappa och min partner är tillbaka i Lund. Jag har skadat, tvättat, diskat, slängt ut julgranen, lyssnat på musik. Nu lagar jag mat och pratar med mig själv på ömsom engelska med irländsk dialekt, ömsom gymnasiefranska. Snart måste jag sitta ner och äta i tystnad. Jag gillar egentligen att vara själv hemma, men just idag är det väldigt tomt i huset. Funderar på att trygghetstitta på Veronica Mars.